Det har inte blivit mycket bloggande på sista tiden. Jag är precis hemkommen från Barcelona där min bästa vän bor. Förra tisdagen gick hennes man hastigt bort och det har varit en turbulent och väldigt tung vecka.
Det är så svårt att se någon man älskar så mycket lida och det är så många praktiska saker man måste ta tag i mitt i ett stort sorgearbete.
Det är fantastiskt att se hur många fina vänner som finns runt min vän och så många som slutit upp och vill hjälpa till och finnas där.
När Vanessa och jag poddade förra veckan berättade jag lite kortfattat om det som hänt men ville inte nämna så mkt då det var så nytt och alla hade ännu inte fått reda på det men då sa Vanessa en väldigt fin sak som jag vidarbefodrade till min vän. Ofta funderar man på hur man ska kunna ge tillbaka när någon stääller upp så mycket men man glömmer att det kanske är så att de ställer upp för att man själv har funnits där och så är det med min vän. Hon har funnits där sedan vi varit tonåringar, hon har ställt upp i vått och torrt, hon har stöttat och pushat funnits där i medgång och motgång och hon är min bästa vän i hela världen. Det finns ingen jag kan bli så arg på som på henne men det är för att hon betyder så mycket för mig och det gör mig så ont att hon har förlorat sin kärlek, bästa vän, livs partner och pappa till sina barn. Han var en underbar person och jag är så glad för allt han har funnits i min väns liv och att jag har haft förmånen att lära känna honom,  han är så saknad.

I samråd med familjen har jag startat en Facebookgrupp In memory of Thomas för att connecta vänner och även för att hjälpa Marie & barnen vill du nå sidan hör av dig till mig.