Igår såg vi matchen på hotellet och sen vidare för att fira bästa vännen Marie med en överaskningsfest. Härligt mingel på takterass och fantastisk acapella ftån operan. 

Underbara sommar värme, snälla stanna länge! Det är visserligen varmt att rida men så värt det. Tips är dessa snygga tröjor från ES 

De andas och är bekväma att rida i och ni hittar dem här. De finns även i vitt och är ni osäkra på stoleken så pip in i loungen och prova, de finns i XS-L. 

I dag var Eva fullspäckad med jobb så alla tre hästarna blev mina, känns skönt i den otränade kroppen efter tre ridpass! Jag har ju inte skrivit så mycket om Denzel eftersom det var så infekterat i och med att vi tyvärr var tvungna att polisanmäla för olovligt förfogande för att få honom tillbaka till oss och det var även en svensk samarbetspartner bosatt i Stockholm som var delaktig och det kändes inte rätt att skriva om honom just då. Nu har han varit hemma i ca fem månader och även om jag och Eva blev väldigt illa behandlade har tack och lov Denz blivit bättre behandlad och säga vad man vill men han har varit hos en duktig ryttare det kan man inte ta ifrån henne. Jag är glad att han är hemma igen och även om vi bestämde oss för att sälja så var det redan då ett jobbigt beslut och vi velade mycket fram och tillbaka innan vi skickade iväg honom, jag tycker verkligen så mycket om honom även om han aldrig rent ridmässigt kommer vara rätt för mig men måste allt handla om att prestera? För mig har det varit så eftersom jag så gärna vill tävla och självklart få resultat men med Denzel har det inte riktigt blivit några resultat och jag har så smått börjat acceptera det och helt plötsligt går allt så mycket lättare. Tänk vad den pressen vi sätter på oss själva kan trassla till det för oss. 

Bosse veterinär var ute och checkade hästarna idag och det är med glädje jag kan säga att Bamse still going strong. Jag bad honom även kika på Goliath som jag kan tycka blir lite ojämn ibland och även han var frisk och kry. Känns skönt att stämma av med yrkeskunnig veterinär och veta att man har ett kvitto på att hästarna mår bra, jag blir ju lite nojig ibland. 

Som ni säkert märkt har det inte blivit många blogginlägg sedan Didi gick bort. Det tog mig väldigt hårt och jag har tagit lite ledigt den sista månaden för att ladda om batterierna. Vill man jobba och hålla på med hästar så är det tyvärr en del av hästeriet men det gör inte att det känns mindre ont. Jag tänker ofta på både Lanz och Didi och dem saknas mig verkligen och jag tror det är viktigt att tillåta sig själv att vara ledsen och sörja dem som lämnar oss och sedan bevara dem som ett varmt och lyckligt minne i hjärtat. 

Jag kommer ihåg när jag var åtta och min mamma berättade för mig att min akvariefisk Kalle hade dött. Det var jätte ledsamt och jag blev så arg på mamma som tänkte spola ner honom i toaletten och jag engagerade hela min familj att vara med i min begravningscermoni ute i trädgården som jag höll för Kalle och jag kommer fortfarande ihåg honom. Han må bara varit en liten akvariefirre men han är en av dem som för mig nu är ett varmt och lyckligt minne. Hur jobbigt det än är när våra djur lännar oss så är varje sekund vi har tillsammans med dem värt det! 

Idag har jag haft bra ridpass på mina hästar och nu är jag redo att sätta igång att träna igen och planera för tävlingsstart!