I januari för 17 år sedan åkte jag och Jenny till Tibro för att titta på en ung häst som fångat Jennys intresse för att hon hette Queen.

Vi köpte henne som sexåring, en kall januaridag för 17 år sedan. Resan dit blev minst sagt äventyrlig – på vägen lyckades jag tanka fel i min dåvarande mans nya BMW, bilen fick bärgas, och vi hamnade på hotell. Jenny var helt övertygad om att det var rätt häst, inte minst för att hon just då hade släppt låten I Am the Queen. Jag själv tyckte att hon kändes lite ung, men när vi väl mötte henne fanns det ingen tvekan längre. Hon skulle bli vår.

Sedan dess har Queen varit en självklar del av vår vardag och av AP Ridutveckling. Hon blev snabbt en uppskattad läromästare för många elever och ryttare. Med Jenny vann de Stjärnornas Hoppning i Globen, och samma arena fick se henne hoppa tillsammans med Rolf-Göran Bengtsson i en stafett. Det är minnen som alltid kommer att leva kvar.

I år blev Queen 23. Hon hade börjat få känningar i ett bakben, och vi visste att dagen skulle komma när vi behövde ta farväl. Ändå blir det alltid mer smärtsamt när det sker hastigt. En olycka i hagen gjorde att vi fick fatta beslutet snabbare än vi hade hoppats.

Det är svårt att sätta ord på hur mycket Queen betytt. För mig, för Jenny, och för alla de ryttare hon lärt, stöttat och inspirerat. Hon var mer än en häst – hon var en arbetskamrat, en vän och en självklar del av vår hästfamilj.

Tack Queen, för allt du gett oss. Du lämnar efter dig många minnen, och ännu fler hjärtan som bär dig vidare.