Vilket marathon! Vacker natur nästan magiskt och jag tog personbästa! Jag hade nästan ställt in mig på att inte springa eftersom jag var för otränad för 4.2 mil men när vi väl kom fram och jag kände pulsen på alla som laddade så ville jag inte avstå. Det är något så otroligt häftigt med ett marathon, känslan av att du faktiskt klarar av vad som helst och du ändå är så trött så du tror du knappt ska orka två steg till… Ett marathon handlar mycket om det mentala och såklart att ha väl kännedom om vad din kropp klarar av. Jag vet att jag inte kan kuta på i ett för högt tempo för det klarar inte min rygg och jag har också haft lite problem med höften men Emelie hade någon magisk tejp som faktiskt fungerade. Idag har jag bara en fruktansvärd träningsvärk och förutom några vattenblåsor och träningsvärken så är jag helt ok i kroppen, men väldigt trött! Så mer om marathonet och Skottland kommer. Nu ska jag krypa ner i min fluffiga säng i det underbara slottet mitt ute i det skotländskahöglandet där vi bor inatt.