Jag har alltid varit lite avis på alla dessa hurtiga löparnänniskor och försökt att förstå tjusningen som de beskriver men aldrig helt lyckats! Sen träffade jag Martina Haag under 2014 och helt plötsligt hade hon fått mig att springa 500 m som blev till 1 km och vidare till en löpartur från Bromma till Globen och när hon smsade mig att det var dags att anmäla till Istanbul marathon var jag helt säker på att hon textat fel, men det hade hon inte och helt plötsligt var jag anmäld! 4.2 mil!!!!!! Det var många av mina vänner som skrattade och slog vad om att jag skulle bryta medans några hejade och stöttade. Vi var ett underbart peppande tjejgäng som i oktober 2015 åkte till Istanbul och gjorde marathon och jag klarade det! Mycket tack vare min enorma viljestyrka för jag var ganska otränad och väldigt glad att jag inte skadade mig. Att ta sig runt 4.2 mil (och 138 meter) är en sån enorm kick och man är redo att lyfta berg efteråt (dock inte dagarna efter…) 

Ett år senare åkte vi till Inverness i Scotland och sprang Loch Ness Marathon och jag slog min tid från föregående år. Inga tider att skryta med men jag tog mig runt och fortfarande ganska otränad men med en vilja av stål. Vill man så går det. 

I går sågs vi igen några av oss från detta peppande och stöttande gäng som jag är så glad att få vara en del av och nu har jag kaxigt nog anmält mig till ett lopp i oktober men det är bara 7km och nästan värre!!! Ett marathon är alltid ett marathon oavsett vilken tid du springer på men du kommer inte undan med en tid på över en timme om det bara är 7km ?? då räknas tiden mer och vinnarskalle som jag  är så vill jag ju inte vara ”dålig”!!! Dags att dra på sig löpardojjorna….. 

Mitt inlägg efter Istanbul marathon hittar du här.

Mitt inlägg efter Loch Ness Marathon hittar ni här.

Bilder från igår, vi träffades på ett urmysigt ställe som heter Ålstensbryggan i Bromma. Rekommenderar!