Två dagar i underbara Cannes. Sist jag var här var i maj under Filmfestivalen det bloggade jag om här och här.
En av kvällarna blev det middag med Lena som jag sprang Istanbulmarathon tillsammans med.
Restaurangen hette Riviera Beach. De hade god mat, trevlig personal och fantastisk vy att äta till. Ligger straxt efter gamla stan på beachwalken.
Klänning från Loveforever
Min pappa föreläste och hade kurser och det var en av anledningarna till att vi köpte hus i just Rians. Det var under en av hans föreläsningar i den lilla byn St Martin som mamma & pappa tillsammans med deras kompanjoner de drev företaget Wimab tillsammans med bestämde sig för att köpa hus tillsammans. Vi åkte förbi St Martin som är en magisk liten bergsby. 
… vidare ner till Rians där vi under många år hade his och tillbringade många somrar. Det var som om tiden hade stått stilla i denna lilka by och det är nog 19 år sedan vi sålde och minst 10 år sedan jag sist var där men allt var sig likt och jag måste erkänna att jag saknar min familj och allt knasigt vi gjorde under våra resor och lite extra tänker jag på min pappa som gick bort i bukspotkörtelcancer 2004.
Porten in till den lilla byn Rians
Gränden vårt gamla hus ligger i
Ser kanske inte så charmigt ut på utsidan men det var bättre inne! Fasaden till vårt gamla hus
En av de vackraste kyrkor jag vet är den i Rians
Vidare ner mot rivieran med ett stopp i den gulliga byn Montpellier. Vi övernattade på ett super fräscht ställe som utifrån såg ut som ett riktigt ruckel men var jätte gulligt med en trevlig restaurang. L’Hostellerie des Pins hette hotellet, rum nr 17 och låg lite off men väldigt trevligt, dock super hårda sängar! 
