Tänk vad livet vänder snabbt och vad människor i ens närhet ibland går och bär på som man inte har en aning om. I dag har min tränarkollega Siw somnat in och förlorat kampen mot cancer. Vi gick vår tränar utbildning tillsammans och har efter det hållt kontakten och setts några gånger per år men hon har aldrig nämnt att hon hade cancer och jag hade aldrig anat det heller så det var lite av en chock när jag läste hennes familjs meddelande tidigare idag. Siw var alltid så positiv, hade alltid sunda tankar och värderingar och intressanta tankar att bolla träning och dressyr tillsammans med. Hon kommer verkligen fattas mig och jag minns hur vi för några år sedan tog farväl av vår tränarkollega Miriam som även hon gick bort i cancer.
Jag hatar cancer, jag fruktar cancer och jag har haft cancer så nära in på mig så många gånger och tyvärr har nog alla det på ett eller annat sätt. Cancer är samlingsnamnet på ungefär 200 olika sjukdomar och drabbar ungefär var tredje person. Varje år drabbas ca 50 000 svenskar av cancer. 50 000!!!! Många blir tack och lov botade och det mkt tack vare att forskningen går framåt. Jag stödjer och bidrar själv till cancerforskningen och har gjort sedan min pappa drabbades av cancer 2004. Det tog ungefär tre månader från att han var, för mig, fullt frisk till att han inte fanns mer. Cancer är en grym sjukdom och det är inte bara den som är sjuk som drabbas utan även anhöriga och idag går mina tankar till Siws familj.
Tack Siw för att jag fick lära känna dig, tack för alla samtal, alla träningstips vi bollade, all rid och tävlingspepp du gav mig och tack för alla trevliga stunder när vi sågs. Jag kommer sakna dig!
