Den här veckan börjar mina elever att nosa på LC som är det första programmet för stor häst som det tävlas i.

Innan tävlingsdressyrprogrammen finns det ryttarmärken. Och målet för märkena är att hitta en gemensam nämnare i grundutbildningen och många ridskolor sätter även sina gruppindelningar utifrån ryttarmärkena. Ryttarmärke 1 har fokus på skötsel inför och efter ridpasset, något som jag tycker bör läggas mer fokus på. Dem flesta som rider lektion är så inriktade på själva ridningen och missar tyvärr att det är en stor del av ridningen, att kunna ta hand om och att lära känna sin häst. Ridning börjar redan i boxen vilket allt för många missar och inte lägger speciellt mkt vikt på. Att känna till stallets regler och förhållningssätt, veta hur man närmar sig en höst, hur utrustning ska ligga korrekt, alla ridvägar och ridbananslinjer, förstå vikten av sin egna fysiska träning, känna till ridsportens ledstjärnor, hur tygeln hålla på rätt sätt mm mm Hur många av dem punkterna prickade du av och har koll på?

Det finns fem ryttarmärken och det sista handlar om just påväg mot första start. Då har ryttaren genom dem tidigare märkena fått kunskap om hästens dagliga behov och välbefinnande och byggt på med grundläggande kunskaper om tävlingsdeltagande. Hur hösten ska vara utrustad vid transport, hur hästens puls och andning kontrolleras men även hur övergångar rids, volter, hålla igång galoppen genom en 15m volt, rida i god takt (antal steg/minut) samordning mellan hjälperna och koll på ridvägarna.

En LC innehåller många transportsträckor och är ett program där ryttaren kan glänsa genom att visa en god sits och korrekt ridna ridvägar.

Övningen för veckan har varit att träna halt/skritt och jobba lösgörande med skänkelvikning i skritt till kvartslinjen för att hålla den och komma igång i trav, övergång till skritt och en skänkelvikning tillbaka till spåret med trav/skritt övergång och sen börja om från början med skänkelvikningen till kvartslinjen. Även att vända upp på meddellinjen i trav och byta varv. Kan låta simpelt men här är det viktigt att ha koll på hörnpasseringar, rakriktning och tempo. Att vända i godis och i balans och hålla linjen hela vägen. Lättare sagt än gjort en del gånger….

Nedan ser ni programmet för LC:1

Här kommer ett reprisinlägg som passar bra med tanke på att det dem senaste veckorna har det varit fullt fokus på de vändande hjälperna under lektionerna och sakta men säkert börjar det närma sig bakdelsvändningar. För att utföra en bakdelsvändning krävs det att man har koll på sina hjälper och kan samordna och koordinera flera hjälper samtidigt, vilket inte är det lättaste alla gånger. Det är en bra övning för att lära sig att samordna sina hjälper, träna de diagonala hjälperna och även för att lära sig känna hästens fotförflyttning.
Det första steget är att kunna rida en ren och taktmässig skritt på ett raktspår med ställd häst utan att hästen skjuter i väg sina bakben och går på dubbla spår. Det är viktigt att man kan känna skillnaden mellan en samlad skritt och en långsam skritt, ett vanligt fel en ryttare gör när det kommer till samling är nämligen att bromsa upp och rida långsamt i stället för att för att öka hästens påskjut från bakbenen och minska upp skrittsteget med en lätt hand. Hästens bakben blir alltså aktivare i den samlade skritten och steget blir kortare, om man däremot bara bromsar och rider en långsammare skritt så blir bakbenen segare så den samlande skritten handlar alltså inte bara om hur långsamt man rider vilket är viktigt att ha med sig i tanken. Nog om samlad skritt, det får bli ett annat fördjupningsinlägg om det.

Hjälperna för bakdelsvändning är följande;
Innertygel ställer hästen men är även ledande och den vändande hjälpen, viktigt att handen inte går bakåt i det ledande tygeltaget då blir det bromsande och en mer svängande hjälp istället för att leda.
Yttertygel verkar mothållande så halsen inte förböjs och tillsammans med innertygeln blir det även en förhållande hjälp som hindrar hästen från att gå iväg framåt i vändningen.
Innerskänkel aktiverar det inrebakbenet och ger hästen ett stöd att böja sig runt och förhindrar att det inrebakbenet kliver inåt.
Ytterskänkel är mothållande och ser till att hålla det yttre bakbenet på plats som annars gärna trampar utåt.
Ryttarens vikt rakt över hästen och med i rörelseriktningen, noga att inte falla utåt, då blir det svårt för hästen att lyfta sitt yttre bakben. Det är även vanligt att ryttaren faller utåt med sin vikt istället för att korrigera rakriktningen med yttertygeln.

Själva bakdelsvändningen är en samlande rörelse och hästen är ställd och lätt böjd i rörelseriktningen. Vändningen centreras på det inre bakbenet som ska lyftas och sättas ner på samma punkt medan det yttre bakbenet trampar runt det inre på en liten cirkel, det yttrebakbenet ska aldrig korsa det inre i en bakdelsvändning.

Ett vanligt fel som ryttaren ofta gör under inlärningen av bakdelsvändning är att be hästen om en bakdelsvändning med sin innertygel medan vikten och innerskänkeln samtidigt ber den att flytta ut bakdelen och det blir någon form av en mitt-i-mellan-vändning istället för en bakdelsvändning eller så blir ryttaren för fast och drar sin innertygel bakåt så hästen inte kan annat än att svänga. Hästen blir förvirrad och ryttaren frustrerad och börjar använda större och större hjälper som inte når något resultat, Om det händer försök istället att förenkla det och gå tillbaka några steg i utbildningen till att bara vända något steg i taget och rid sen rakt ur för att sedan komma till små kvartsvändningar som i slutändan kan sättas ihop till en fullständig bakdelsvändning.
Ha inte för bråttom i början utan tänk på att vända steg för steg, alla rörelser är svåra innan man har tränat in dem och det tar sin tid men trägen vinner….
Gör inte för många vändningar i följd så att hästen tröttnar utan trava eller gör något annat däremellan. Var lika noggrann att avsluta vändningen korrekt som att påbörja den. När bakdelsvändningen övergår till en skrittpiruett krävs det ett ökat krav på samling, form och centrering och vid tävling i de lätta klasserna när det benämns som bakdelsvändning så får bakdelen röra sig lite framåt medan det är större krav på centrering i skrittpiruetterna i de högre klasserna.
Rörelsen är också en förberedelse för galopp piruetter och ökar hästens styrka och smidighet både i bogar och bakdelen.

På min Instagram @annawallberg hittar du ett klipp på den bakdelsvändningsövningen som alla mina elever har gjort.

Gym, jobb och podd! Tisdagen bara slank iväg snabbt! Har precis avslutat poddinspelning med Vanessa efter en rolig lektionskväll. Mina elever har fått slipa skänkelvikningar ett tag och något som tål att påminnas om är rakriktning, vilket lätt glöms bort och speciellt på transportsträckorna mellan övningarna. En bra övning för att rakrikta sin häst är att rida en ”sax” i skänkelvikning och det har mina elever gjort ikväll. Det går ut på att vända in på diagonalen och rida skänkelvikning in till kvartslinjen och sen tillbaka till fyrkantspåret igen. Rakriktningen ligger i slutet av skalan och det är viktigt att först ha koll på takten, lösgjordheten, kontakten och schwungen. Ni minns väl utbildningsskalan? Alla dessa delmoment i skalan är beroende av varandra och ska fungera i samspel. Men om vi nu plockar ut och granskar endast rakriktningen. Vad är det?                                  När hästens bakdel rör sig på samma spår som framdelen säger man att den spårar dvs är rakriktad. Det gäller även när hästen går på ett böjt spår att då tex höger bak trampar i höger frams spår, hästen anpassar sig i längdaxeln efter spåret (längdaxeln = En linje som följer hästen från mellan öronen ner över ryggen till svansroten.) För att hästen ska belasta båda kroppshalvorna lika mycket är det nödvändigt att rakrikta den. Man måste träna hästens båda sidor lika mycket. Likaväl som vi är höger eller vänster hänta, har hästen en medfödd snedhet och vi måste hjälpa hästen att jobba bort snedheten och stärka den svagare delen. Det kan tex vara så att (vilket är lika vanligt som att många människor är högerhänta) hästen går med höger bakhov till höger om den högra framhoven spår. Vad som händer då är att det högra bakbenet måste ta i och skjuta ifrån mer, samtidigt som då det vänstra bakbenet får ta upp mer vikt. En häst som känns lika i båda varven är en rakriktad häst. Att samla sin häst, där det krävs att hästen tar lika mycket vikt på båda bakbenen, blir en omöjlig uppgift om hästen inte är rakriktad.  Det är mycket som ska klaffa för att komma till rakriktning och det gäller att öka medvetenheten och lära sig att känna när hästen spårar och när den skjuter i väg ett ben och hamnar på dubbla spår. Här är speglar bra så man själv kan se. Hamnar hästen på dubbla spår så rättas alltid framdelen till bakdelen av den enkla anledningen att hästens motor sitter i bakdelen och man får en väldigt ostadig häst om man hela tiden kränger bakdelen åt olika håll. Hur gärna vi alla vill ha en alldeles egen Valegro får ändå inte glömma att alla hästar är olika och vi kan bara göra vårt bästa för att komma så långt vi kan.