Jag nämnde ju tidigare att jag tycker att övergångar är ett bra sätt att lösgöra hästen. Övergångar är en av dem grundläggande dressyrövningarna och ger även ryttaren en bra förståelse hur man rider sin häst mellan hjälperna.
Att rida sin häst mellan hjälperna betyder att man driver hästen framåt med hjälp av skänkeln och sitsen så att hästens bakben engageras och ryttaren fångar sedan upp energin i en stadig och mjuk hand. Dvs skänkeln driver hästen bakifrån bakbenen och fram till bettet där ryttaren har en mjuk kontakt i tygeln till hästens mun och fångar upp energin för en kort microsekund och därefter ger en lätt eftergift i tygeln. Det är just den kontakten som man brukar kalla för stöd och det är jätte viktigt att ryttaren inte blir kvar i tygeltaget utan det ska fjädra lite lätt utan att tygeln glappar och tappar kontakt mellan hästens mun och ryttarens hand. Det är väldigt lätt att ryttaren glömmer de små men viktiga eftergifterna och då kommer handen agera nästan som en handbroms som glömts ta ur och hästen tappar sin energi som skänkeln nyss skapat.
Skulle hästen bli dragig och hängig i ryttarens hand så kan även det bero på att handbromsläget är i och lösningen är oftast att ryttaren då driver lite kraftigare med skönkeln för att sen lätta lite grann i handen så hästen inte får något att hänga i.
Att jobba övergångar, start/stop, skritt/trav, trav/galopp osv är ett bra sätt för ryttaren att få en känsla för förhållning och eftergift och även för att lära sig att bli kvickare i skänkeln.

Just övergångar har mina elever fått börja terminen med för att sedan plussa på med skänkelvikning och hjälperna för det ksn du läsa om i ett tidigare blogginlägg.