Blev jätte glad när jag härom dagen fick ett Kentaurmagasin nerdimpande i brevlådan. Det tog några dagar innan jag förstod sammanhanget och det var först idag jag noterade den snygga omslagskillen, det var ju Sacke med sitt snygga PS Of Sweden träns.
Har varit lite seg idag…. Löva också så han fixk vila, det blev Bugge och Lizz som fick jobba mest idag.
Jag är fortfarande så glad och lite rörd över den fantastiska hjälp familjen Kock Göransson ställde upp med i helgen och vilket super bemötande jag fick av Skärlunda Ryttarklubb. Tusen tack!
Jag är nöjd och glad att det blev så bra avslut på helgen med Löva och för alla er som kämpar och tycker att det går så mkt bättre för alla andra vill jag bara säga att vi har alla våra demoner att bekämpa. För min och Lövas del är det en resa i att hitta lugnet och få honom avspänd och inte så uppstressad och okontaktbar som han nu blir efter en tur i lastbilen och med en ny miljö. Det gäller att hitta sina egna sätt som fungerar för just dig och det gäller att tro på det man gör och att ha tålamod även när det går nerför. Jag fick ett väldigt bra tips från Ilona idag att det kanske inte är en fördel att han ser ut? Så nu är gardiner inköpta och vi får se om det fungerar bättre.
Härlig start på veckan.
Fredag och Magnus kom hem med blommor.
I morgon tävlar Löva & jag i Skärlunda. Håller tummarna för att han är lugnare denna gång och står still så jag kommer upp. Hoppas ni får en trevlig helg!
Det kan bli helt fel när man lägger in en tid i kalendern och är i ett land med tidsskillnad! Jag bokade in en lunch på Diplomat i dag när jag var i Lissabon och var i väldigt god tid på väg in mot stan när jag fick ett sms att min lunchträff redan var på plats. Jag tänkte att det var väldigt tidigt men svarade glatt att vi ses snart. När jag tjugo minuter senare fick ett sms med frågan om jag var på väg så fick jag en riktig klump i magen och insåg att jag hade inte alls samma tid i min almanacka som hon. Det var lite skamset jag små sprang in på Diplomat ungefär en halvtimme sen. Det var verkligen inget bra intryck jag ingav. När jag hade andats ut och bett om ursäkt för mitt ohyfs så åt vi en god lunch och hade ett trevligt samtal.
Därefter fortsatte jag att njuta av solen och strosade lite på stan i väntan på att möta upp Magnus för att äta middag. Inne i Sturegallerian såg jag Regina Lund sitta på en bänk och jag var tvungen att gå fram och lite försiktigt fråga om hon kände igen mig (hon har ridit hos mig vid några tillfällen för några år sedan innan hon fick beskedet om bröstcancer) och sen höra hur hon mår nu. Det är glädjande att det ändå går att rädda så många fler liv nu än tidigare men jag önskar ändå att forskningen gick ännu fortare framåt och att det fanns en metod att upptäcka cancer på ett tidigt stadie så den aldrig hinner sprida sig och de som insjuknar inte behöver gå igenom alla dessa tunga behandlingar och ångestsamma funderingar. Jag har levt med cancer nära inpå då min pappa från en dag till en annan gick från frisk till döende och jag har sett på nära håll hur sjukdomen bryter ner kroppen på den som är drabbad tills det inte finns någonting kvar. Det är en vidrig sjukdom och jag kan inte annat än att uppmana till att Stödja forskningen. Jag har även följt Fabian Bolins krig mot cancern då han drabbades av blodcancer tidigare i somras. Han har nu fått det glädjande beskedet att han kommer överleva och han delar med sig av sina tankar och upplevelser på sin blog, dels för att stötta andra men även för att få kraft till att orka sin egna resa mot att bli frisk igen.
Jag vet inte om Regina kände igen mig eller bara var artig men hon tackade varmt för att jag kom fram och frågade hur hon mådde och mindes i alla fall att ridning inte var något för henne för hon gillade inte att använda spö eller behöva sparka hästen i magen.
Glöm inte njuta av livet och var rädd om nära och kära. Och påtal om nära och kära så avslutar jag med en bild på mig själv och mina syskonbarn. Liam, min systerson, fyller nämligen år idag.
