Det kan bli helt fel när man lägger in en tid i kalendern och är i ett land med tidsskillnad! Jag bokade in en lunch på Diplomat i dag när jag var i Lissabon och var i väldigt god tid på väg in mot stan när jag fick ett sms att min lunchträff redan var på plats. Jag tänkte att det var väldigt tidigt men svarade glatt att vi ses snart. När jag tjugo minuter senare fick ett sms med frågan om jag var på väg så fick jag en riktig klump i magen och insåg att jag hade inte alls samma tid i min almanacka som hon. Det var lite skamset jag små sprang in på Diplomat ungefär en halvtimme sen. Det var verkligen inget bra intryck jag ingav. När jag hade andats ut och bett om ursäkt för mitt ohyfs så åt vi en god lunch och hade ett trevligt samtal.
Därefter fortsatte jag att njuta av solen och strosade lite på stan i väntan på att möta upp Magnus för att äta middag. Inne i Sturegallerian såg jag Regina Lund sitta på en bänk och jag var tvungen att gå fram och lite försiktigt fråga om hon kände igen mig (hon har ridit hos mig vid några tillfällen för några år sedan innan hon fick beskedet om bröstcancer) och sen höra hur hon mår nu. Det är glädjande att det ändå går att rädda så många fler liv nu än tidigare men jag önskar ändå att forskningen gick ännu fortare framåt och att det fanns en metod att upptäcka cancer på ett tidigt stadie så den aldrig hinner sprida sig och de som insjuknar inte behöver gå igenom alla dessa tunga behandlingar och ångestsamma funderingar. Jag har levt med cancer nära inpå då min pappa från en dag till en annan gick från frisk till döende och jag har sett på nära håll hur sjukdomen bryter ner kroppen på den som är drabbad tills det inte finns någonting kvar. Det är en vidrig sjukdom och jag kan inte annat än att uppmana till att Stödja forskningen. Jag har även följt Fabian Bolins krig mot cancern då han drabbades av blodcancer tidigare i somras. Han har nu fått det glädjande beskedet att han kommer överleva och han delar med sig av sina tankar och upplevelser på sin blog, dels för att stötta andra men även för att få kraft till att orka sin egna resa mot att bli frisk igen.
Jag vet inte om Regina kände igen mig eller bara var artig men hon tackade varmt för att jag kom fram och frågade hur hon mådde och mindes i alla fall att ridning inte var något för henne för hon gillade inte att använda spö eller behöva sparka hästen i magen.
Glöm inte njuta av livet och var rädd om nära och kära. Och påtal om nära och kära så avslutar jag med en bild på mig själv och mina syskonbarn. Liam, min systerson, fyller nämligen år idag.
