Senaste veckorna har det varit full fokus på de vändande hjälperna under lektionerna och sakta men säkert börjar det närma sig bakdelsvändningar. För att utföra en bakdelsvändning krävs det att man har koll på sina hjälper och kan samordna och koordinera flera hjälper samtidigt, vilket inte är det lättaste alla gånger. Det är en bra övning för att lära sig att samordna sina hjälper, träna de diagonala hjälperna och även för att lära sig känna hästens fotförflyttning.
Det första steget är att kunna rida en ren och taktmässig skritt på ett raktspår med ställd häst utan att hästen skjuter i väg sina bakben och går på dubbla spår. Det är viktigt att man kan känna skillnaden mellan en samlad skritt och en långsam skritt, ett vanligt fel en ryttare gör när det kommer till samling är nämligen att bromsa upp och rida långsamt i stället för att för att öka hästens påskjut från bakbenen och minska upp skrittsteget med en lätt hand. Hästens bakben blir alltså aktivare i den samlade skritten och steget blir kortare, om man däremot bara bromsar och rider en långsammare skritt så blir bakbenen segare så den samlande skritten handlar alltså inte bara om hur långsamt man rider vilket är viktigt att ha med sig i tanken. Nog om samlad skritt, det får bli ett annat fördjupningsinlägg om det.
Hjälperna för bakdelsvändning är följande;
Innertygel ställer hästen men är även ledande och den vändande hjälpen, viktigt att handen inte går bakåt i det ledande tygeltaget då blir det bromsande och en mer svängande hjälp istället för att leda.
Yttertygel verkar mothållande så halsen inte förböjs och tillsammans med innertygeln blir det även en förhållande hjälp som hindrar hästen från att gå iväg framåt i vändningen.
Innerskänkel aktiverar det inrebakbenet och ger hästen ett stöd att böja sig runt och förhindrar att det inrebakbenet kliver inåt.
Ytterskänkel är mothållande och ser till att hålla det yttre bakbenet på plats som annars gärna trampar utåt.
Ryttarens vikt rakt över hästen och med i rörelseriktningen, noga att inte falla utåt, då blir det svårt för hästen att lyfta sitt yttre bakben. Det är även vanligt att ryttaren faller utåt med sin vikt istället för att korrigera rakriktningen med yttertygeln.
Själva bakdelsvändningen är en samlande rörelse och hästen är ställd och lätt böjd i rörelseriktningen. Vändningen centreras på det inre bakbenet som ska lyftas och sättas ner på samma punkt medan det yttre bakbenet trampar runt det inre på en liten cirkel, det yttrebakbenet ska aldrig korsa det inre i en bakdelsvändning.
Ett vanligt fel som ryttaren ofta gör under inlärningen av bakdelsvändning är att be hästen om en bakdelsvändning med sin innertygel medan vikten och innerskänkeln samtidigt ber den att flytta ut bakdelen och det blir någon form av en mitt-i-mellan-vändning istället för en bakdelsvändning eller så blir ryttaren för fast och drar sin innertygel bakåt så hästen inte kan annat än att svänga. Hästen blir förvirrad och ryttaren frustrerad och börjar använda större och större hjälper som inte når något resultat, Om det händer försök istället att förenkla det och gå tillbaka några steg i utbildningen till att bara vända något steg i taget och rid sen rakt ur för att sedan komma till små kvartsvändningar som i slutändan kan sättas ihop till en fullständig bakdelsvändning.
Ha inte för bråttom i början utan tänk på att vända steg för steg, alla rörelser är svåra innan man har tränat in dem och det tar sin tid men trägen vinner….
Gör inte för många vändningar i följd så att hästen tröttnar utan trava eller gör något annat däremellan. Var lika noggrann att avsluta vändningen korrekt som att påbörja den. När bakdelsvändningen övergår till en skrittpiruett krävs det ett ökat krav på samling, form och centrering och vid tävling i de lätta klasserna när det benämns som bakdelsvändning så får bakdelen röra sig lite framåt medan det är större krav på centrering i skrittpiruetterna i de högre klasserna.
Rörelsen är också en förberedelse för galopp piruetter och ökar hästens styrka och smidighet både i bogar och bakdelen.